tisdag 11 oktober 2011

Kålsoppa

Tänk vad vissa maträtter kan få minnet att vakna till liv, man minns resor man gjort av viss mat, man kan få musikminnen, första gången upplevelser kommer tillbaks till en eller så kan vissa människor vara förknippade med vissa maträtter.

Dagens recept är på en maträtt som Håkan (och numera också Anki) alltid har förknippat med en person från sin uppväxt, en "herre" som gick under smeknamnet "Kålsoppenels". Läs namnet med ett skånskt uttal; Kålsoppenejls blir det då.
Nejls bodde i Bollerup, där Håkans fars barndomshem fanns och där Håkans brukade hälsa på sin farmor och farfar som liten kille. I byn bodde alltså även Kålsoppenejls, en ungkarl med speciella och lite märkliga vanor - minst sagt. Bland annat så hade tyckte han att det var lite väl bökigt att ge sig ut på dasset när det tryckte på mitt i natten. Därför löste han det hela väldigt enkelt genom att förvara tomma mjölkkartonger under sängen! Vad han använde dom till låter vi er själva lista ut...


Varför det just blev detta speciella smeknamn som han gavs har vi inte lyckats ta reda på, ingen av de tillfrågade har den blekaste aning och eftersom herrn själv inte vandrar på vår jord längre så kan vi ju inte fråga honom. Men ett recept på kålsoppa, det lyckades vi hitta och kocka till:

Vitkålssoppa 2-4 port
400 g vitkål
6 dl grönsaksbuljong
4 kryddpepparkorn
4 vitpepparkorn
½ tsk kinesisk soja
Ansa, skölj och tärna vitkålen. Koka upp buljongen med pepparkornen, lägg i kålen och koka den mjuk under lock i ca 20 minuter. Smaksätt med soja.
Vill du inte äta soppan helt vegetarisk så släng i någon sorts korv eller varför inte lite frikadeller. En ostamacka är nästan obligatoriskt att servera till...

Håkan, till höger, med sin barndomsvän Kålsoppenels, till vänster:) Det kunde han säkert aldrig tro när han levde att han någon gång skulle hamna här, i vårt kök, på något som kallas matblogg på Internet...

Hur är det för er del, har ni några speciella rätter som ni förknippar med någon speciell person? Berätta!

Smaklig spis! / Anki och Håkan
x

18 kommentarer:

  1. Vad härligt med en historia till maträtten, kortet är ju fantastiskt, till och med jag som inte var med blir nostalgisk ;) Vilket spännande smeknamn att ha ;)

    Och kålsoppa är toppen! Väldigt underskattat, och väldigt, väldigt gott. Ja, och billigt! Märks det att jag är riktigt förtjust i den?

    SvaraRadera
  2. Vilket underbart foto! Och nu verkar kålsoppa plötsligt mycket roligare :)

    Jag har ett matminne, inte direkt en maträtt kanske men min gammelmormor hade ofta skivad banan på mackan. Hon åt det på kvällen för att hon inte skulle bli hungrig på natten. Vi fick ofta det när vi var där och hälsade på. Alltid när jag äter det tänker jag på henne. Fina minnen :)

    Sv: Med all säkerhet var Kaminkvinnan där men hon höll sig undan och lät mig göra jobbet ;)

    SvaraRadera
  3. Vad trevligt att läsa om era minnen!! Min mormor lagade också alltid kålsoppa så det har jag börjat göra nu också :) inte hunnit blogga om det ännu. Brukar ha i någon god korv och morötter!

    SvaraRadera
  4. Alltid himla kul med en historia bakom en viss maträtt

    SvaraRadera
  5. Russinsoppa och mormor hör ju bara sååå ihop för mig. Tror att jag berättat om denna berömda russinsoppa någon gång. :-)
    Kålsoppa är ju så gott!

    SvaraRadera
  6. Alexandra; Om inte annat så är smeknamnet rakt på sak iaf:) Jo,tack det kan vi inte undgå att lägga märke till...

    Ansibecki; Så kul att få läsa om ditt matminne, kan tänka att bananmackan mättar ganska bra för natten.

    Matochliteannat; Så kul att du tycker det:) Ja, man kan ju variera tillbehören, denna gången blev det dock en helt vegetarisk variant.

    Cupcake; Visst är det.

    Frostrosor; Russinsoppa låter intressant, det hörs nästan på ordet att det är en rätt från mormor/farmor:)

    SvaraRadera
  7. Säg vad jag inte förknippar med mat... Jag minns nästan varenda middag jag bjudits på och vad personerna som var med hade på sig. För det är också något jag alltid minns. Men starkast av alla matminnen är alla kroppkakemiddagar vi åt (varje söndag tyckte vi som barn) hemma hos pappas faster på Öland. Minns dennes slitna förkläde och rynkiga hals :-) Och så fick vi alltigenom kungens karameller.
    Hurra för mera vitkålsrecept! Jag älskar vitkål i alla former.

    SvaraRadera
  8. Vilket fint foto på Håkan och hans gamle vän! Det är något speciellt med gamla foton som gör att jag blir alldeles varm inombords!

    SvaraRadera
  9. Håller med övriga, vilket underbart kort! Sjyssta brallor Håkan. :)

    Jag tänker ofta på min morfar när jag äter köttfärssås och spaghetti. Han tyckte att det var så starkt, jag menar det var säkert en hel vitlöksklyfta i, och svettades så att han fick lägga en servett på pannan. Fina morfar.

    SvaraRadera
  10. Visst är dte kul när mat förknippas med en speciell händelse eller person?! Och kul med fotot!

    SvaraRadera
  11. KUL, utan att ha läst detta skrev jag idag om hasselnötsglassen som vi åt när vi fick amerikafrämmande. Farfars syster Anna och hennes Frank hälsade på när jag var runt 6 år gammal...

    SvaraRadera
  12. Åh, OM jag har. Köttbullar och kåldolmar = farmor och farfar. De var GRYMMA på att köra det. För att inte tala om farfars svampomelett som vi alltid åt till julen. Åh, vilka minnen.

    Förresten, kära Mårtenssons! Nu är jag åter på svensk mark. Ser fram emot att läsa om vad ni har haft för er den senaste tiden :=)

    SvaraRadera
  13. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  14. Remsan; Jisses, vilket minne du har! Kungens karameller minns även Anki från sin barndom, så sötsliskigt goda...
    Mer vitkål till folket:)

    Moma; Ja, visst är det härligt med gamla foton, det finns någon speciell sorts värme i dom.

    Kim; Tack! Visst är dom snygga, synd dom inte passar längre:)
    Inte illa att svettas för en vitlöksklyfta, undrar just vad han tyckt om all chili man använder nuförtiden?

    Matarkivet; Ja, det finns nog en hel del olika matminnen. Tack:)

    Fröken Dill; Hahaha, tänk som det kan bli ibland:) Hasselnötsglass låter väldigt speciellt...

    Charlotta; Visst är det härligt med matminnen, mor- och farföräldrar verkar stå för en hel del:)
    Välkommen hem! Ser fram emot att läsa om vad ni haft för er, ni också!

    SvaraRadera
  15. Åh vilket fint inlägg. Vill plocka ut det ut datorn, vika ihop och stoppa i fickan. <3

    SvaraRadera
  16. tina; Tack, så kul att höra! Det är fritt fram, vill du göra det så är vi inte några som säger emot dej:)

    SvaraRadera
  17. Vad mysigt, det är liksom så starkt sådana minnen, man kan minnas vissa smaker och lukter helt solklart.
    Jag funderar och tänker på mormors spritskakor, eller "farmors franskor", som jag försökt baka, men inte riktigt får till, jag gör som det står i receptet,(kanske det som är felet) hon måste ha haft något litet extraknep så de smakade så där som de gjorde i hennes kök, får försöka snart igen.
    Kul fråga att kasta ut, man funderar till om minnen/ Hej Helena i Småland

    SvaraRadera
  18. Helena; Ja, vissa minnen sitter verkligen fast lite extra. Förmodligen är det något knep, det brukar vara så:)

    SvaraRadera

Tack för att ni skriver en rad i vårt kök!